Det är nämligen så att det hänt lite förändringar, den största förändringen är att jag blivit vegetarian.  Och de ni kanske tänker på först då är "hur det går ihop med kockyrket", ganska bra ändå låste jag säga, klart att man kommer stöta på hinder och tråkiga/svåra uppgifter på vägen, och de är väl lite av de jag kommer skriva av mig här och nu. 

 

Tidigare i veckan skulle jag och en klasskamrat göra köttfärs biffar.  Vi lägger all rå köttfärs i en stor bunke där allt ska blandas med kryddor. Vi hävde i så gott som allt vi skulle ha i färsen och då kommer en av lärarna och säger att vi ska smaka av. Jag kände ett stort motstånd men sa att jag kan steka på en lite bit och smaka. Men det gick inte för sig hos herrn.. Han tyckte att jag skulle smaka rå köttfärs och min klasskamrat smakade, vet inte om hon verkligen ville det eller om de var för att hon kände sig tvingad. Jag sa nej, jag tänker inte äta rå köttfärs. Han tittade på mig som att jag var dum i huvudet och kläckte ur sig en kommentar om att hur ska jag kunna vara vegetarian och jobba i kök, fast att jag sa att jag kunde steka på färsen innan jag smakade. Man kan ju alltid spotta ut det, man behöver ju inte svälja det. (Tidigare har en annan lärare bett mig smaka på rå köttfärs men jag tackat ödmjukast nej och de respekterades, denna första gång var jag inte ens vegetarian, men kände att detta kan jag bara inte smaka på rått. Och att jag skulle ta detta med smak av rå köttfärs I min egen tid så jag känner mig bekväm och inte kräks på golvet). 

 

 

De vände sig i magen på mig av att bara höra ordet, men tänkte att det kanske var så att vi bara behövde titta på då han gjorde det. Så i fredags kom jag och min klass ner till köket efter vi haft lunch och de ligger hela kycklingar och väntar på oss... (ej med fjädrar, huvud eller fötter, tack gode gud!!!) Läraren visade först på en egen kyckling hur man tar ut bröstfileerna, tar bort vingarna och låren mm.. Sedan att veta att vi ska prova själva att göra det jan gjorde. 

 

Jag valde att stålsätta mig för att inte bli för känslomässig, jag började snabbt och bestämt, fick mycket beröm att jag var duktig, men jah pratade inte tillbaka då jag bara ville bli klar. När jag nästan var klar med kyckling och jag spänt mig som en tok så säger läraren - har alla börjat med sin andra? 

Och jag tänkte -måste man göra två? 

Men jag tog mig an den andra och tyckte ändå att jag gjorde det bra. Så fort de var klart gick jag ut ur köket och på innergården och ringde pappa, och så brast jag ut i grått och var otröstlig. . Så jävla ont det gjorde i hjärtat att skära i en kropp och att jag faktiskt tyckte synd om kycklingarna.. (kom ihåg att det är mina känslor och min upplevelse jag berättar,  jag har full respekt för att andra äter djur och inte ser någon referens att tycka synd om djur som ska ätas, det är helt okej!) Men jag tyckte det var fruktansvärt.. 

 

När jag pratat klart med pappa och fått tröst så torkade jag tårarna och gick in. Ni kommer ihåg läraren som inte godtog ett nej till varför jag inte vill äta rå köttfärs? 

Japp, han stod vid delarna vi styckat och pratade med min klass om olika saker. Köksmästaren stod bakom och såg att jag varit ledsen och han frågade hur det kändes. Jag berättade att de var otroligt jobbigt... då kommer läraren som pratar om de olika delarna vi styckat och ler mig rakt upp i ansiktet. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det när han heller inte sa något. En av mina klasskamrater reagerade på det,

 

och hon sa -Va elakt att du står och flinar när Emelie tyckt att detta är jobbigt! Varför ler du? 

 

Kände hur jag bara fick ett ytterligare känsla av sorg i kroppen, att en människa kan vara (inte bara i mina ögon heller) så hånfull. 

Köksmästaren berömde mig att jag gjorde det bra och sedan frågade han varför jag inte avbröt när jag tyckte att de blev för jobbigt. 

Mitt svar är väldigt enkelt... För det första, jag vill inte gå miste om kunskap jag eventuellt behöver ha i framtiden.  Man vet aldrig, en dag kanske jag vill äta kött igen och tycker att det skulle gå bra att stycka. Just nu känner jag inte så, men det kan alltid ändras med åren. 

För det andra, vill jag inte åter igen bli ifrågasatt med -varför inte? Men hur ska du då kunna jobba i kök om du inte kan göra......?!

Och för det tredje, visa er att jag försöker så gott jag kan efter bästa förmåga, jag vet just nu att jag aldrig mer vill göra om detta. Men jag har lärt mig något. Jag fick verkligen stålsätta mig för att göra detta och även fast att de var otroligt kämpigt så klarade jag mig igenom det. Och jag visste inte hur jobbigt det verkligen skulle kännas förän jag började, men då var de bara att köra på och göra klart.

Jag fällde några flera tårar och sedan fick vi göra kväll. Tack Gode Gud För Det! 

 

Många av er tycker nog att jag är väldigt löjlig och mesig, och kanske till och med tänker "varför klaga då du utsätter dig?!". Men att bli vegetarian var inget jag bestämde mig för att bli när jag började denna utbildning, hade inte ens en tanke på det innan. Det blev så för att de kändes bäst för mig, och tack vare det har jag fått kunskap om många roliga ersättningar jag kan ha istället för kött när jag äter mina måltider. Att smaka på skolan är ju en självklarhet för att veta om något är över eller under kryddat. Men jag behöver inte äta det.  Och de för mig är en stor skillnad. Det är många människor från andra kulturer som vill bli kock och går denna utbildning, som inte äter visst kött eller inte äter något alls under dagen men kan äta på kvällen (vissa perioder). De kommer till skolan och smakar av och gör sitt bästa då de anser att man får lämna sitt privata utanför skolan. Och just att man får spotta ut!

 

 

Nu under helgen har jag tvättat mina kockkläder och allt jag behöver ha med mig till veckan, då jag ska ut på en 5 veckors lång praktik på Wretmans!  

Jag har förberett allt då jag är väldigt närvarande inför att komma till ny miljö och nya människor, man vet inte vad de förväntar sig av mig, och jag vet heller inte vad jag ska förvänta mig av dom i köket! Jag pratade med pappa om kommande praktik där och han berättade att han varit jobbarkollega med Wretman, och att hon är jättesnäll, vilket lugnade mig en aning. Även mamma kände till henne väl då de också varit inlagd på BB samtidigt,  hahah! 

Så nu när Johan och jag åkt och kollat vart resturangen ligger och bussar och tider är bestämda, så känns de bättre, men kommer nog inte kunna sova inatt... 

 

 

Min andra förändring är att jag färgat håret mörkt igen!! Jag kommer inte ihåg nu hur mycket av min blonda perod ni fick ta del av, men nu är det mörka här för att stanna! Klippte även topparna idag då de började bli lite för sträft. Klippte även Johan då han började bli för långhårig, snygg som fan är han :D <3

 

Jag har även tänkt i ett kommande inlägg att visa mina favorit produkter, billiga som dyra, där jag berättar lite om vad det är för något och en liten resention! Alla tycker olika och tycker om att spendera olika,  tur är det! Annars så skulle allt jag tycker är bra alltid vara slut, hahah!! 

 

Hoppas jag inte tråkat ut er med mitt skol- och vegetarian prat, men å andra sidan hade ni kunnat sluta läsa för längesedan också, haha! ;)