Sånna starka och härliga personligheter de har och jag skulle inte byta bort dem för allt i världen.  De kan vara riktiga busar ibland då de triggar upp varandra, men tusan va jah älskar dom! Jag ångrar inte en sekund att jag skaffade mig Quinnie, fast att jag inte hade fast inkomst då för tillfället, men hon fick allt hon behövde och mer där till. Sedan fick Alfons möjligheten att bli hennes livskamrat, och de var inte de lättaste att ta sig an de första veckan. Då skulle Quinnie visa att det var hon som var drottningen. De accepterade Alfons och nu är de bästa vänner! 

 

De är ju så att vi ska ha oss en till katt på prov, och se hur det går.  Jag har läst på lite om hur man på bästa sätt presenterar främmande katter för varandra. Vi känner ju denna katt vi ska ha på prov och de är ju en av världens gosigaste jag träffat! Så jag hoppas att allt går vägen som det ska. Det gäller att planera ytterligare en matplats åt henne och se till att alla får den uppmärksamheten se behöver för att komma över den värsta tröskeln. Den jag vet kommer ha jobbigast med detta är då Quinnie, den lite kraftigare damen med pondus. Men de återstår och ser. Vi skulle aldrig utsätta våra eller andra djurs hälsa eller säkerhet. Alla första möten de kommer ha, kommer vara noga under uppsyn! Det är viktigt att katterna känner att de är egna individer och att de får ta små steg i taget. 

 

Det vet man ju själv, att de är inte alltid uppskattat att bli påtvingad en person i en spänd situation. Och att man kanske inte känner varandra. Och då får man vara lite extra pedagogisk då katterna inte riktigt kommunicerar som vi kan. Jag går ju såklart inte och klappar på någon jag inte gillar vid första ögonkastet, men de är ju ett litet överlevnads sätt hos de flesta djur. Inte alla, men de flesta.  Beror på deras referenser och hur vana de är andra djur. 

Våra katter är ju innekatter, så de ser världen utanför ifrån ett fönster eller en trygg balkong med uppsikt. Har de väl smidigt ut eller fått varit ute på gräsmattan med sele på sig, har det varit läskigt men ändå spännande, för att sedan vilja gå in fort där på. 

Alfons tycker dock om att smita ner två trappor till tvättstugan när man ska in med matkassar eller dylikt.  

Men då är det ju klart att han inte blir skrämt av andra djur, billjud eller något annat skrämmande. :) 

 

Så detta kommer bli en prövning för dom, men jag ska fortsätta att läsa på om olika metoder som fungerat :) har ni några bra tips och erfarenheter av en sådan här situation, är ni Välkommen att skriva några meningar! :) 

Jag vill verkligen tillägga att mina katter inte på något sätt är aggressiva eller elaka. Snarare att allt som är främmande är skrämmande. 

Och jah hoppas att de senare oavsett om vi behåller katten efter en provtur eller inte, att mina små ska få lära känna snälla hundar så att när de senare får möjligheten att bli utekatter. Att de ska ha lite erfarenheter om hundar och inte bli allt för rädda om de träffar på någon.